3 phases of c(r)apitalism

Globalt producerar vi mer och mer men inget av kvalitet finns längre att köpa. Hyllorna är fulla av varor men inget är längre färdigt. Allt går sönder och ingen jobbar med att laga eller göra klart något. Det skall bytas in, bytas ut och ersättas. Inte ens våra gemensamma sjukhus byggs klart utan att konsulter eller inavlade kusiner är där och nallar med kladdiga fingrar i syltburkarna.

Något hände?

Globalisering. Risk skeppades iväg och fördelades efter koloniala maktdynamiker på bakgården. Några bråkade där borta och skrek om postkolonialism? En del skrek till och med här?! Migrationen av fattiga skar i det förment humanistiska samvetet så vi stängde gränserna och började samarbete med våra närmsta grannar för att maniskt hålla borta horderna av de andra – ”out of sight, out of mind.” Låt de andra vara där de hör hemma, dessa onämnbara som har mage att vara av den allra mest otänkbara klasser.

Klassisk liberal teori målade upp en vacker rosa fluffig värld av fria marknader och fina privata företag som kämpade på lika villkor om de begränsade resurser som fanns för att växa. Den första fasen var här och de slogs girigt om konsumenter, naturresurser och investerat kapital. Tillväxtens ålder var här och ekonomerna var otroligt stolta.

En helt normal och vanlig liberal med lagom gymstärkta (om än synliga) händer.

Gigantiska företag växte fram, åt hungrigt upp mindre konkurrenter och var helt plötsligt omöjliga att ignorera.

I den andra fasen fick vi de jättar som styr allt vårt liv, vilka vi lakoniskt lever framför små blinkande rektanglarl. Facebook byggde en serverhall i norr. Amazon började kika på något liknande. Det gick kanske inte längre att köpa finska telefoner eller svenska personbilar? Vem ägde vad nu igen? Visst fanns möbeljätten kvar men var den verkligen svensk fortfarande? Var allt vi konsumerade… globalt?

Graph of global plastics production to 2050
Global platskonsumtion (killgissat) till 2050.

I en underligt schizofren motsättning kändes våra liv fattigare än någonsin men sopbergen ökade exponentiellt. Mer och mer. Högre och högre. Vi levde helt plötsligt i filmen Wall-E och allt hände under ett drygt decennium. Och vad hände med våra framtidsdrömmar? Var det ett schysst gig hemma i bostadsrätten som var drömmen här i detta historiens apex? Varför känns det inte rätt. Vad är det som liksom… gnager…

I den tredje fasen står vi nu med elsparkcyklar, gigjobb, dussintals sätt att låna pengar och en fascination för Estonia, samt underhållning som Fallout 76, sista säsongen av Game of Thrones och den nu historiskt erkända Fyre festivalen.

Bildresultat för game of thrones last season memes
Missa inte den enda festivalen 2020. Swisha redan nu för exklusiva VIP-biljetter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s