”Ett träd som måste beskäras”: Intervju med Hans Roslings hologram

Det är en sval morgon i slutet av maj, och jag har på uppdrag av redaktionen tagit tåget från Uppsala till Stockholm i syfte att intervjua Hans Rosling, den populäre läkaren och folkbildaren som blev ett kulturellt fenomen över en natt då han med färgglada bollar och klossar berättade historien om en värld som bara inte kan sluta förbättras.

Rosling, som avled i början av 2017, återupplivades nyligen i form av ett hologram på uppdrag av regeringen Löfven, för att agera rådgivare åt statsministern i visions- och framtidsfrågor. När vår intervju genomförs har han precis flyttat in i ett litet kontor på regeringskansliet, vägg i vägg med statsministerns.

Jag går uppför Rosenbads marmortrappor och knackar på den tunga trädörren. ”Kom in, kom in!”, ropar en varm röst, innan den med ett skrock tillägger, ”eller stå kvar, för all del – mig kvittar det”. Jag öppnar dörren och träder in i rummet. Kontoret är belamrat med flyttlådor, men mycket riktigt: vid ett skrivbord intill fönstret sitter han, hela Sveriges sagofarbror, och plirar mot mig. Jag går fram för att skaka hand med honom, men hinner inte sträcka fram handen innan jag inser mitt misstag. Hans tittar på mig med ett klurig leende som säger att, jodå, nog förstod han allt vad jag var på väg att göra.

”Slå dig ner”, säger Hans, medan en tjänare stänger dörren bakom mig. Jag sätter mig på en stol mittemot honom, och slår på min diktafon. Han ursäktar sig för att rummet är lite stökigt.

”Du, Det enda alternativet”, frågar Hans genast och tittar på mig med den där nyfikna och kluriga blicken som vi alla lärt känna och älska, ”vad betyder det egentligen?”

Jag öppnar munnen för att besvara hans fråga, men inser snabbt att jag inte riktigt vet varför vår blogg heter som den gör. Men Hans väntar inte heller på något svar, utan fortsätter i rask takt:

”För mig finns det nämligen inte mindre än tre alternativ – framsteg, framsteg och, ja, du gissade rätt: framsteg.” Han lägger märke till att min blick vandrat mot det lilla kakfatet på bordet. ”Ta för dig av Ballerinakexen, för all del! They’re all yours”.

Tjänaren skjuter kakfatet åt mitt håll, och jag tar ett av kexen och börjar tugga i mig. Under tiden börjar Hans berätta om sitt begrepp factfulness.

”I denna tid av alternativa fakta och fake news, som min fysiska kropp lyckligtvis inte överlevde tillräckligt länge för att behöva beskåda, är det viktigt att ständigt vara på sin vakt mot desinformation. Visste du till exempel att den så kallade klimatkrisen är ett rent påhitt? Det finns ingen klimatkris! Folk talar om koldioxid som ett hot, men faktum är att vetenskapen säger det motsatta; vi behöver koldioxid för att överleva! Ju mer koldioxid i atmosfären, desto mer lever vi – desto mer älskar vi!” Han vinkar till sig tjänaren. ”Albert! Vin!”

Det är egentligen lite tidigt för vin, men jag märker att ämnet för vår diskussion fyller vår annars så stillsamme lille farbror med en närapå sydländsk passion. Albert häller upp två glas rött vin av finare märke. Hans berättar att just detta vin är en av hans favoriter. Medan tjänaren häller upp vinet spänner Hans ögonen i mig, och även om det är hologram-ögon så tycker jag mig fortfarande se den där lilla busiga glimten i dem. ”Nå, skål då”. Hans sträcker sig efter vinglaset – men hans hand far rakt igenom det. Han tittar upp och våra blickar möts. I en halv sekund är rummet knäpptyst. Sen börjar vi båda gapskratta.

”Nå, vart var vi? Jo, just det! Jag blir verkligen upprörd när jag tänker på dessa människor, Greta och allt vad de heter. De här aktivisterna som sprider rena lögner, i syfte att misskreditera den liberala världsordning som skänkt oss så otroligt mycket lycka. De måste bort! Jag talar förstås om deras åsikter och inte om själva personerna. Men ändå. Föreställ dig att du har ett vackert träd på din tomt. Och det är inte ett vanligt träd jag talar om, utan ett magiskt träd – ett träd som har förmågan att skapa något så tokigt som oändlig tillväxt, och därigenom lyfta miljontals människor ur fattigdom varje dag. Hur som helst. En dag när du går ut för att titta till det här magiska trädet upptäcker du att en av grenarna blivit sjuk, att den riskerar att skada hela trädet. Vad gör du med den här sjuka grenen? Jo, det ska jag tala om för dig. Du skär av den!”

Han tystnar och tittar återigen på mig med den där kluriga blicken, som om han försöker utläsa från mitt ansikte vilka tankar som snurrar i mitt huvud. Sedan vänder den lille farbrorn ögonen mot klockan på väggen.

”Nej du, nu börjar det bli dags för mig att återvända till minneskortet för min siesta. Jag har ett möte, mitt första som regeringsrådgivare faktiskt, med Exxon Mobil och Annie Lööf klockan 14. Och i kväll håller jag en megaföreläsning på Friends Arena, där jag visar med mina klossar och bollar att allting kommer bli bra. Och du – ta ett ex av Factfulness på vägen ut”. Jag hinner inte säga något innan Albert går fram till den lille sagofarbrorn, och trycker på en liten knapp under hans stol. Med en liten blixt försvinner Hans Rosling återigen i tomma intet. Jag dricker upp den sista slurken rödvin, och börjar bege mig hemåt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s