Prepost-kapitalism?

Vi lever i ett samhälle…

Samtidens debattklimats mest uttjatade fem ord? Men de stämmer ju. Vi lever i ett faktiskt samhälle där våra val tillsammans bygger verkligheten. Vi väver nu en matta med mönster som vi sen får dras med. En lång tid framöver.

Så vilka val har vi nu på hösten i detta nådens år 2019? Arktis brinner, regnskogar brinner, avokadon är jättedyr… lidandet har ingen hejd.

Några av oss åkte till en gammal hamnstad, känd för inte alltför avlägsna konflikter och satte oss resolut i vägen för fossilgasexpansionen genom en ickevålds-aktion för klimaträttvisa. Andra stannade hemma och funderade på de där två böckerna som sömngående aktivister så gärna pratar om men inte riktigt förstår.

Aaron Bastanis ”Fully Automated Luxury Communism: A Manifesto” och Paul Masons ”Post Capitalism: A guide to our future” har båda de utopiska dragen gemensamt. Ett slags omvänd pessimism som blir till ny-optimism? Ett korn av framtidsvilja i en annars så mörk tid. Om man skall förenkla samtidens politik till två motsatta förhållningssätt så blir det enkelt att välja:

På ena sidan en mer jordnära restriktiv politik med motrörelser, åtstramningar och lidandem och på andra sidan finns den episkt storslagna rymdkommunismen. Stora, gigantiska Star Trek-liknande hallucinationer om gratis mat, gruvdrift där vi bryter främmande världars mineraler och evig extrem rikedom åt alla. En viss dialektik mellan den barfota hippien och det teknikoptimistiska myllret, sorlet och framrusningen ledd av AI när vi sneddar över trottoarkanten likt ett historiens apex för att nå nya horisonter.

Långsam lunk mot hög fart?

Man sätter sig ner, dricker en kaffe med ekologisk havremjölk och funderar lite. Men vilka tecken ser vi då? Vad händer egentligen just här och nu i samhället vi lever i. Finns det frön till den här smarta AI:n och är ludditerna rädda i onödan? Skriker de varg för ofta kanske.

Så vad ser vi i sensommarens nyhetsflöde?


Klarna tigger till sig några miljarder i kapital för att expandera i USA. En del av dessa kommer från första AP-fonden. En del av våra pensionspengar går alltså till att lansera Klarna, en bank som möjliggör smålån för konsumtion till ockerräntor, på en marknad med noll eller negativ centralbanksränta. Investerare vill alltså underlätta för kortsiktig konsumtion i ett ganska skakig ekonomi och som för knappt tio år sen riskerade kollapsa för att fattiga lånat för mycket. Till… konsumtion och boende.

Samtidigt höjs varnande fingrar på samma marknad att vi är en så kallad Centralbanksbubbla. Om och om igen varnas det för bubblor. Räntebubbla, bostadsbubbla, aktiebubbla. Vad som händer nu är förmodligen att när räntorna är så låga att det ekonomiskt rimligt att investera kapital i idiotidéer (här får man killgissa lite, men ekonomi är verkligen de skarvande männens högborg så varför inte?). I en väl fungerande kapitalistisk marknadsekonomi (om nu det någonsin kan finnas) skall dåliga idéer helt enkelt slås ut för att företag eller regeringar som styrs av halshuggna höns inte rimligtvis ska kunna överleva. Olönsamma verksamheter borde slås ut.

South Park gör parodi på amerikansk ekonomi redan något år efter ekonomiska krisen 2008.

Men med dagens otroligt låga , till och med negativa, räntor kan det löna sig att strössla pengar över korkade kortsiktiga idéer för investerare som vill återinvestera sina vinster från andra håll. Kapital flödar till de mest entreprenöriella hopp om nya börsnoterande enhörningar.

Vad sägs om ett streaming-företag som aldrig tjänat några pengar och ägs av musikbranschen i ett komplicerat pyramidspel för att stävja piratkopiering? Eller om elsparkcyklar i varje hörn, som lösning på att kollektivtrafiken överallt havererat och att bilarna inte får plats längre? Ett gigantiskt taxiföretag där 8/10 förare fuskar, och där företaget tjänar ändå inga pengar?

Aktien för företaget som göder världens rikaste man rusar i höjden trots att de anställda vittnar om slavlika förhållande, samtidigt som störste ägaren pumpar in pengar i företaget han drömde om som barn: Blue Origin.

Och här antar jag vi har problemet. De som blickar mot skyn idag är Jeff Bezos, Elon Musk och andra framgångsrika kapitalister. Människor som enligt samstämmiga vittnesmål beter sig vidrigt mot folk de har makt över och som är beredda att gå över blod, svett och tårar för att vinna ännu mer mark.

Jag har mycket svårt att se en utopisk rymdkommunism som uppstår ur deras företagsamhet. Vad vi däremot enkelt kan föreställa oss är fattiga gruvarbetare som jobbar kortare pass i rymden för en mindre summa pengar, som sen kommer hem sönderslitna och övergivna för att kastas ut som papperslösa på någon hemmabyggd pråm byggd av PET-flaskor utanför en megastad.

För att vi skall nå den där mysiga rymdbögkommunismen behöver vi hitta ett sätt att få makt över folk som tycker att 60- eller 80-timmarsveckor är en bra idé. Här tror jag det är vår plikt att dra i bromsen och lyssna på de långsamma. De som funderar, blockerar och tar sig tid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s