En casestudie om zero waste och det där jävla klimatet

Jag behöver erkänna en grej: jag har blivit besatt av zerowaste-kulturen. Jag tittar på video efter video på unga kvinnor som beskriver hur de gör sitt eget te, dricker ur sugrör i rostfritt stål och förvarar sin mat i små gulliga glasburkar. And I can’t stop.

zero waste

Zero Waste är 2010-talets motsvarighet till de numera i princip utdöda politiska veganerna (dödsorsak: växande svårigheter att späka sig själv medelst vegetarisk kost sedan god vegomat gjort sitt inträde i Sverige). Nu ligger fokuset på sophinken i köket – den ska vara helt tom.

Grundtanken är att inte köpa något som behöver slängas sen. Inga engångsgrejer, matförpackningar, plastredskap. Ingenting. Plast är djävulen. Plast samlas i haven. Ingen vet riktigt hur det går till men all plast hamnar där till slut och där kommer den strypa ihjäl en gullig havssköldpadda. Plasten tar flera hundra tusen år på sig att brytas ner i naturen och är en ständigt gnagande påminnelse om att vi lever i ett slit och slängsamhälle där släng-högen växer.

zero waste 6

 

Målet är att inget i ditt liv (eller iallafall hushåll) ska bidra till den här planetens allt större sopberg. Communityt, subkulturen, livsstilen, vad man väljer att kalla det, är stor på Youtube där användare delar med sig av tips på skräpfria alternativ till vanliga hushållsprylar, visar upp sina tomma soptunnor och uppmanar fler till att go zero waste. zero waste3Men såklart går det inte att leva skräpfritt. Kulturen bygger på en idé om att det bara är det skräp man själv slänger inom hushållets väggar som bidrar till de växande sophögarna. Därmed bortses avfall från byggen, restauranger, kärnkraftverk – och de 400 kg slagg som blir över för att utvinna 1 kg koppar ur en gruva, för att nämna några exempel på skräp som oftast inte hamnar i sopkorgen hemma.

zero waste 2

”Jag har fan aldrig köpt 1 kg koppar” kanske du invänder då – och visst stämmer det att koppar sällan är nåt man köper hem i större kvantiteter. Men det finns också en värld utanför hemmet, och koppar används i hög utsträckning för el- och vattenledningar samt inom industrin. Svårigheten med att prata om avfall utifrån ett individperspektiv blir här tydlig. Majoriteten av allting som produceras delas på ett eller annat sätt mellan människor.

Zero waste-kulturen skaver. Inget hushåll står ansvarigt för att producera radioaktivt avfall, förorenad jord, brunkol eller gruvslagg så det skräpet hamnar bekvämt helt under radarn. Samma skräp som genom ett sammanträffande nästan uteslutande produceras av företag. Tipsen som delas handlar nästan uteslutande om vad som kan konsumeras utan att någon förpackning blir över och en rad greenwashade produkter och labels visas upp. Såklart att företagen älskar det. En (nästan) plastfri tandborste adderas till de flesta större matbutikers sortiment.

zero waste 9

Vissa i communityt erkänner också detta och väljer istället att prata om ‘reduced waste’. Att reducera mängden skräp man själv har kontroll över men vara medveten om att det inte är möjligt att leva helt skräpfritt.

Klimatet är en fråga vi hela tiden återkommer till på den här bloggen. Inte för att vi alltid kanske vill (jag exempelvis hatar klimatet. Det är lätt den tråkigaste frågan) men för att vi måste.

zero waste 5

Framtiden hänger över oss som ett mörkt moln och zerowaste-tjejerna vet det också, och det särskiljer dem från de flesta andra så kallade livsstilar som fokuserar på självförverkligande, att bli snygg eller nå framgång. Här har vi unga tjejer som packar sina citroner i återanvändbara påsar av tyg för att rädda klimatet. En sådan ambition lämnar såklart också målet vidöppet för att häckla. Vad är det här för dumma brudar som tror att det är deras smoothiesugrör sabbar klimatet, samtidigt som de 100 största företagen står för 70 % av alla utsläpp?

Att håna tjejer på youtube för att deras ansatser att rädda klimatet är bristfälliga och missriktade är bekvämt, för hånaren själv behöver inte göra något. Och den som inget gör riskerar inte heller att göra fel.

Frågan att ställa sig är ju snarare varför unga kvinnor bestämmer sig för att klimatkrisen måste stoppas men landar i att tipsa varandra om att borsta tänderna med bakpulver, alltmedan isarna smälter.

zero waste 4Kanske speglar det framförallt ett samhälle där vi lärt oss att det enda vi har makt över är över vår egen livsstil. Vi tror inte att vi kan förändra världen, stoppa alla kolgruvor och företagen som medvetet göder en konsumtion över alla gränser. Vi känner ingen makt över våra arbetsplatser eller det ekonomiska systemet.

För att åtgärda det som skaver vänder vi oss inåt mot det enda vi tror oss kunna ändra på: oss själva. Vad kan jag göra?

  • Jag kan byta ut mina matlådor till såna bra i glas.
  • Jag kan skaffa en återanvändbar kaffemugg.
  • Jag kan sluta köpa plastpåsar.
  • Jag kan ändra hur jag agerar som konsument.

Tanken på att göra något tillsammans med andra ligger långt bort när vi lärt oss att vi definieras av vad vi köper och äger snarare än vad vi gör. Att bryta dig ur det och våga se dig själv som någon som kan agera (tillsammans med andra), snarare än någon som kan vara olika saker (själv) är första steget i din zero waste-resa. zero waste 8

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s