För en värld som rymmer många världar

När revolutionen i Rojava tog sin början var det ännu mycket få som kände till situationen i norra Syrien, västra Kurdistan, och de kamper som där pågick. Inte förrän inbördeskriget brutit ut i Syrien, med en tillbakadragen regim och krympande statsmakt, kom Rojavas namn verkligen att etsa in sig i medvetandet hos alla progressiva och radikala krafter världen över. Den nya politiska värld som växte fram i Rojava hade under många år kämpat för att födas – en kamp som pågår än idag och nu står under attack av den turkiska krigsmakten.

Rojava är mer än de massmediala bilder som har kablats ut sedan Islamiska Staten 2013 gick in i Syrien och försökte utradera de kurdinitierade autonoma kantonerna: bilder som i första hand fokuserade på milismän och beväpnade kvinnor. Denna, ofta sexualiserade, fascination av Rojavas beväpnade kvinnor, som vi har tagit del av under de senaste åren, är enbart ett skrapande på ytan av vad som egentligen har försiggått i området. Dessa försvarsstyrkors organisation, med separatistiska kvinnliga försvarsenheter, är ett uttryck för något som under lång tid har pågått i Kurdistan, i såväl Bakur (Norra Kurdistan, i södra Turkiet) som i Rojava, och de är heller inte det yttersta uttrycket för dessa processer. De har inte uppstått ur intet.

Denna värld, som ännu kämpar för sin tillblivelse, är grundad i något så ovanligt som självkritik. Den kurdiska befrielserörelsen hade, efter decennier av väpnat motstånd, nåt ett vägskäl och var under 90-talet tvungen att omdefiniera sig själv i grunden. Den stora värld som omgärdade dem hade förändrats, gamla former av motstånd hade misslyckats – och med detta kom ett ansvar att också själv förändras eller dö.

Resultatet av denna självkritik gav den kurdiska rörelsen ett helt nytt uttryck: från att ha varit en fråga om nationell frigörelse sökte man nu, genom bland annat Abdullah Öcalans skrifter, att omformulera sig för att fokusera på kvinnans frigörelse. Istället för att skapa en egen nationalstat skulle den kurdiska kampen fokusera på att frigöra kvinnor och skapa nya former för samhället, för att motarbeta centralisering och bildande av nya hierarkier. Nya begrepp fördes in i den politiska vokabulären och idéer från andra politiska traditioner importerades: demokratisk konfederalism, feminisering av politiken, och dödandet av den dominante mannen, bland andra.

När dessa teorier väl kom att appliceras i praktiken, exempelvis genom bildandet av Rojavas första autonoma kantoner i Norra Syrien, resulterade de i något nytt, som visat vägen inte bara för kurdisk frigörelse, utan för alla berörda folks frigörelse. Det är rentav vanskligt att tala om en kurdisk autonomi, eftersom den politiska (och militära) samhällsformen i Rojava inkluderar inte enbart kurder, utan också araber och assyrier. Revolutionen i Rojava har inneburit ett brott med inte bara med den gamla världen, utan också med den sekterism och de etniska konflikter som under det senaste århundradet har närts av människor med makt med det enda syftet att generera rikedomar för ett fåtal.

Vad har då Rojava och Norra Syrien gett oss, som lever och verkar i helt andra delar av världen?

Det enklaste svaret är: hopp.

Erfarenheterna från Rojava visar oss inte bara att en annan värld är möjlig, utan också hur det möjligt att realisera den. Rojava är mer än leende miliskvinnor. Rojava är ett experiment med nya former av gemenskap. Rojava är separatistiska byar för kvinnor, kamp för icke-patriarkala sociala strukturer, en plats för en ekologisk ekonomi, demokratiska beslutsprocesser och inte minst: nya förutsättningar för fred i en konfliktfylld region. Vi betraktar Rojava och vi ser att en ny värld faktiskt är möjlig – och att den är värd att kämpa för.

Sällan har det väl varit så tydligt att vi står inför ett simpelt val: socialism eller barbari. Världen brinner, kapitalismen är oförmögen att lösa klimatkrisen och den uppväxande generationen tvingas inse att de under den rådande ekonomin aldrig kommer kunna uppleva samma sociala eller ekonomiska trygghet som sin föräldrageneration. I detta vägskäl har Rojava valt att trampa upp en ny stig och utforska nya möjlighet, för demokrati, jämlikhet och ekologisk rättvisa.

Turkiet har i samma situation valt barbari. Erdogans regim i Turkiet är rädd för den nya värld som i detta nu växer fram i Norra Syrien: en värld som rymmer många världar, där etnisk och religiös sekterism kan bli ett minne blott och krigets logik kan utmanas en gång för alla.

Det är nu upp till alla progressiva krafter att visa att folket i Rojava inte ensamma vandrar denna stig. Det slutliga målet må för oss alla ännu vara okänt. Det viktiga är att vi vandrar den tillsammans.

Den nya världen väntar inte på oss – det är upp till oss att förverkliga den.

Runtom i hela världen hålls idag, torsdag 10:e oktober, demonstrationer mot den pågående turkiska invasionen av Rojava. För mer information om alla platser och tider för demonstrationer runtom i Sverige hänvisas alla intresserade till Rojavakommittéerna, som har sammanfattat alla tider på Twitter och publicerat dessa som events på Facebook.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s