Ork, vilja och energi

I början av året tänkte jag mycket på hur vi som individer har olika sorters energi. Kanske tre för enkelhetens skull.

Fysisk energi. Att orka en långpromenad, hjälpa någon flytta eller lyfta tungt. Hinken vi hela tiden försöker göra större med att äta, motionera och sova bra.

Mental energi. Lite klurigare att definiera men det handlar om att orka läsa, ta in ny information och slutföra saker som inte direkt är tunga fysiskt.

Ork att välja. Vilken arbetsuppgift skall jag börja med? Vad skall jag ta på mig? Vad blir det till middag? Den sortens psykisk styrka som är som bortblåst vid utmattning.

Den tredje sortens energi, Orken att välja, är vad som totalt saknas i slutet av dagen när hjärnan skriker på raffinerat socker innan man skall hämta barnen, handla eller ta tag i något viktigt hemma. När man sjunker ner i soffan fullkomligt apatisk är det varken en fysisk eller mental ork som saknas utan viljan som dött. Det är då moralen är som sämst. Kroppen skriker efter signalsubstanser och ens strategiska val är som bortblåsta. Det är då det känns stört omöjligt att packa träningskläder för att gå åtta minuter till gymmet. Det känns helt omöjligt att skriva på den där romanen trots att handlingen i stort var uttänkt imorse.

Det är istället högtid för TV, helvetesrektangelns lugnande ljus eller chipsskålens krispiga sälta. Varför inte alla?

Bildresultat för sd chipsskål
Klassisk pursvensk chipsskål.

Bullar, saft och snacks är inte fel i sig utan får illustrera svårigheten att välja så man hänger sig åt valet att ta lite av allt. Att välja överflödet.

Begränsningen som politisk strategi, är det något att sträva efter? Varför kan vi inte omfamna den socialdemokratiska drömmen om att varje dag är en lustens vinst mot åtstramningar och fattigdom? Utan att moralisera för mycket så finns det otroligt mycket dolt i att inte välja och osynliggöra allt det andra i att omfamna synden på det här vällustiga sättet som blivit senmodern norm.

– ”Alla pandemiska virus som vi haft har uppstått i mötespunkter mellan djur och människor. Om vi har 100 miljarder husdjur som vi föder upp för att vi ska äta dem – det är klart det får effekter.” säger Björn Olsen i Aftonbldet.

Kan det vara så? Kan våra arbetande kroppars evigt syndiga köttfest vara anledningen till att vi nu har en pandemi och den globala kapitalismens köttberoende visas nu upp som ett öppet sår? Ett charksnitt i verkligheten. Vi hade redan en postmodern analys på gång av det klassiska biopolitik-begreppet men går det ens längre att undvika tänka på den globala kapitalismen som något annat än beroende av vårt kött?

Är det vad vi blev reducerade till? Sjuka pestkroppar som möts i vår förmåga att uppehålla den eviga slakten innan vi dör och försvinner från arbetet?

Bildresultat för nurgle

Samtidigt som lungorna fylls av inflammationens trägna slemproduktion tvingas vi vara hemma från jobb vi aldrig ville gå till ändå.

Günther Mårder säger på Aktuellt att det saknas en vision för företagarna. En förklaring till varför all kapitalistisk verksamhet fryst och ekonomin bromsat till nästan stillastående. Men behövs en förklaring om vi egentligen vet att kapitalismen bygger på utnyttjande av köttets genvägar till fest.

Om vi skall sitta inne och kontemplera våra liv så vill jag nu rekommendera några boktips som kan hjälpa till att förstå hur vi satte oss i det här samhället genom att varje dag efter våra jobb frossa i kött eller andras kroppar och svett.

  • Bataille’s Peak av Allan Stoekl
  • Dödsporr. Etik, estetik, våld av Erik van Ooijen
  • Debt, The First 5000 Years av David Graeber
  • Filling The Void: Emotion, Capitalism and Social Media av Marcus Gilroy-Ware
  • The Worst Is Yet to Come: A Post-Capitalist Survival Guide av Fleming, Peter
  • This Life, Why Mortality Makes Us Free av Martin Hägglund

Vi har lånat, öst in vårt hopp, drömt och arbetat för en evig tillväxt och flyttat tanken långt från var all energi kommer ifrån i generationer. Men när samhället ber oss stänga dörren och hålla oss inomhus är det svårt att inte se kopplingen mellan skinkmackan, virus och omöjligheten i att slakta rader av kroppar för att nära en ekonomi som stannar vid minsta hosta. Idag har vi en kris som öppnar en möjlighet att se en ”glitch i deras matrix” som kommer bli arbetsam att ignorera.

Vad orkar vi göra nu? Hur kan förståelsen av olika begrepp för ork hjälpa oss? Nu är det dags att försöka öppna upp lite i vår tidigare så närsynta och nu-fokuserade diskurs. Istället för att tänka några veckor är det dags att planera för längre horisonter. Tänka på våra tidsbegränsade liv och planera vår verksamhet utifrån denna nyfunna dödlighet. Om livet och tiden på vår planet är prekär… är verkligen våra vardagliga val i samklang med våra långsiktiga mål och visioner för framtiden. Är det inte dags att leva våra liv på ett enda vis, kasta kortsiktiga lösningar och planera för att gå det enda alternativets väg?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s