Så demonstrerar man… inte!

Trycket av att tvingas bete sig. Hålla sig inne. Känslan i bröstet. Man kan knappt andas.

Är det Corona?

Varför är allt så slitsamt och trögt. Vill bara gå ut och känna något. Leva.

När juni exploderar av taggade ungdomar som tagit Black Lives Matter till svenska gator är det efter nästan ett halvt år av karantändiskurs. Disciplin.

Vad gör handtvättandet, disciplinen, den fysiska frånvaron, distansen till kära och avstånden med våra hjärnor och hjärtan? Alla stirrar in i mobiler och ombeds hålla sig borta från stadens sköra rum. Plakat på stan. Reklamen basunerar det på instagram. Mataffären ropar ut det i högtalare. Zoner är klistrade på marken. Vad för slags psykisk geografi tvingas på våra skolbarn egentligen.

Än mer förbjuds de andra från att ta plats utomhus medan medelklassen njuter av en kall öl på någon uteservering. Dock självklart med en ansvarsfull armlängds avstånd till grannen!

Det som hände i Stockholm var inte bara en protest mot specifikt polisvåld utan också en demonstration av massans mäktiga kraft. Vi kan om vi vill.

Att inte bli lyssnad på är värre än att skydda alla mot smittan av pandemin. För många i vår fattiga arbetande befolkning är en demonstration tryggare än att gå till jobbet. Jobb där man tvingas dag ut och dag in stå framför andras svett, spott och andra mindre angenäma kroppsvätskor. Man väljer att skrika ”No justice no peace FUCK THE POLICE!” tills man blir hes och kanske äntligen känner något. En liten gnista av liv i ett annars dött, kallt och dystopiskt politiskt landskap som ödelagt städer och kryper ända in i farstun hemma.

Många är de idag som har åsikter om demonstrationerna, stora rationella vuxenåsikter, men som alltid ges de som var där knappt någon talan. Man vill inte höra från dem som gråter, blöder och hostar efter andan. Deras plats är att sitta hemma och konsumera.

Eller arbeta bakom insynsskydd kring samhällets sprickor där ingen skattebetalande vuxen svensk vill arbeta. Som små lydiga myror skall de fylla stackens sprickor där det behövs som glada entreprenörer, gigjobbare och eviga studenter.

Det är aldrig de som agerar som intervjuas i dagstidningar eller diskuterar på bästa sändningstid under strålkastarljusets sken. Agens är bara åtråvärt att rapportera när det är säljbart. En del av något enkelt att paketera.

Vi vill att ungdomar följer sin (skol)plikt, växer upp till goda konsumenter och böjer sig för polisens våld men när de sett igenom fasaden vägrar vi lyssna. Istället skall det has åsikter om smittorisken, hur deras röst höjts, amerikaniseringen av kultur och annat vuxentrams. Meningslös marknadspolitik, breddfull av åsikter, i en värld som bokstavligen brinner.

Och medan åsikterna går isär misshandlas och torteras våra grannar systematiskt av några som står över lagen och aldrig behöver stå till svars.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s